Som ett säkert vårtecken skall Stumpjumpern ut ur garaget och MTB-spåren börja nötas för säsongen. Har i och för sig tjuvstartat lite tack vare den usla vintern, men idag var det premiär för lunchkörning med E och U på jobbet. I morse bökades all utrustning och cykel in i bilen. Hade inte riktigt fått koll på rutinerna, så ryggsäcken med vattenbehållare, reservslang och pump kom inte med.
Vi satsade på grusvägskörning då läderhuden i röven inte riktigt infunnit sig ännu. Min cykel är fortfarande ekiperad med traktordäcken från vinterkörningen så jag var beredd på ett tufft pass.
Mitt på grusvägen står plötsligt en traktor och spärrar framkomligheten totalt. En snygg liten passering i terrängen resulterar i att en dold rosenbuske blir överkörd av av tre cyklar. Vi trampar vidare i godan ro ett par kilometer till. Plötsligt hamnar jag på efterkälken och kan inte hålla tempot längre. Det visar sig att bakdäcket fått ett mer än lovligt platt utseende.
Det stoppar inte här; Fick låna en ny slang av U, av med däcket och i med slangen - punka på den med!! Hmm, sitter det något vasst kvar i slangen? Ny (sista) slang av E - hinner inte få dit den förrän E upptäcker att även han har punka!! Jaha, till att knata tillbaka för mig då. Då kommer nästa slag - även mitt framdäck är tomt!!
Resultat: 4 trasiga slangar på 5 minuter. Någon form av rekord måste det vara.
1 timme kvar till ett kundmöte, och 3 kilometer att springa. I cykelskor. Med totalpunkad cykel.
Kan någon påminna mig om tjusningen med den här sporten?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar